Har du någonsin sett en person i din egen ålder och tänkt: – Jag är glad att jag inte ser så gammal ut!
Jag heter Berit. Jag satt i väntrummet hos min nya tandläkare och läste ett diplom på väggen och upptäckte hans namn. Plötsligt kom jag ihåg en lång, elegant mörkhårig kille med samma namn, som gick i samma klass som mig, för ungefär 30 år sedan.
Kan han vara samma kille som jag hade varit lite förälskad i på den tiden?
När jag sen fick se honom skakade jag snabbt av mig tanken. Denna halv skalliga, grå mannen med rynkigt ansikte var alldeles för gammal för att ha varit min klasskamrat.
När han hade undersökt mina tänder tog nyfikenheten över och jag frågade om han hade gått på Enskede gymnasieskola.
– Ja, det gjorde jag, svarade han.
– När gick du ut då, frågade jag?
– Jag var i avgångsklassen 1978, sa han.
– Du gick i min klass då! Jag log.
Han såg närmare på mig.
Sen sade denna fule, gamle, halvskalliga, ohövlige, fete och elake man:
– VAD UNDERVISADE DU I DÅ?
