Blyge Benke hade blivit kär i en tjej på kontoret. Cecilia var både det ett och annat men absolut inte blyg. En dag frågade Benke om han inte kunde få bjuda ut henne och hon tackade ja. Han skulle hämta henne klockan sju.
Blommor måste man ha med sig, tänkte Benke. Och på vägen till henne gick han in i en blomsterbutik och köpte tjugo röda rosor. Så nere i henne var han. När han kom hem till Cecilia och räckte fram blommorna, så vecklade hon av pappret. Och när hon såg att det var tjugo röda rosor blev hon så till sig att hon slet av sig alla kläderna. Sedan kastade hon sig naken bakåt på soffan och ropade:
– Det här är för rosorna, Benke!
Benke rodnade och skrapade med foten och sa:
– Men snälla Cecilia. Nog har du väl en vas i alla fall…
