[YouPlaySinglePlayer video=”886,829,109039″ ap yos ]
(Kolla gärna in detta också)
En gammal man bor ensam på en gård. Han skriver till sin ende son, Petter, som avtjänar ett fängelsestraff.
”Min käre son Petter! Jag mår inte så bra nuförtiden, jag orkar nog inte sätta potatis i år. Jag börjar bli för gammal för att vända potatislandet med en spade, även om det inte är så stort. Jag önskar att du var här, du skulle ha gjort det på ett kick. Hälsningar pappa.”
En dryg vecka senare får bonden detta svar:
”Kära pappa! Du får på inga villkor gräva i potatislandet för det var där jag grävde ner liken. Hälsningar Petter.”
Nästa morgon väller det in poliser och kriminalare på gården. De gräver upp hela landet men finner inga lik eller benrester så dem ber bonden om ursäkt och drar iväg.
Några dagar senare mottar bonden ett nytt brev från sin son:
”Kära pappa! Nu kan du sätta potatisen i jorden. Det var det bästa jag kunde åstadkomma här inifrån. Hälsningar Petter.”
